Anneli Angenberg

10 dagar kvar, är mitt mantra idag.

 

Nu på morgonen har mamman varit hemma och det känns bara så sjukt awkward! Jag vet inte vad jag ska ta mig till även om jag bara håller mig på mitt rum. 
När jag kom ner för att hämta frukost hälsade hon trevligt men när vet sedan möttes i trappan när jag var påväg till mitt rum fick jag en jättekonstig nedsättande blick som jag inte har en aning om vad den ville säga! Jag vet inte om jag inbillade mig den men så kändes det i alla fall.

 

Det känns som att dagarna kryper fram, som att lördagen den 30 inte kommer att komma. 

Igår stod jag och strök i nästan 3 timmar, och det blev inte särskilt bra, men jag har insett varför dom är så besatta av att stryka i det här landet, dom kan inte hänga tvätt för 5 öre så allting blir sjuukt skrynkligt. 

 

Idag tror jag är en vanlig onsdag så det blir dans, egologisk affär och cirkus. Sen är det bara mamman och jag yeeey! :S Är rädd att jag ska få en utskällning igen, inte för att jag förstår varför nu när jag ska åka men när man fått det en gång känns det som att man kommer få det hela tiden. 

 

Nu måste jag gå ner och släpp in hunden som strår och gräver i dörren. 

Hoppas ni får en bra dag.