Jag har en dålig dag
Ont i halsen, öronen kliar och segheten är högst närvarande. Sen är jag på allmänt dåligt humör.
Det känns som att jag missar mitt liv, som att det faktum att jag är här i Paris gör att jag missar det livet jag skulle haft hemma i sverige. Jag ser det lixom glida jämsides med mig, hur det hade sett ut och vad jag missar.
Mina vänner åker på kryssningar, min hund ska (antagligen) få valpar, min mamma har en pojkvän som jag inte träffat, min brors musikkarriär börja komma någon vart och jag har inte den blekaste aning om vad som händer i min lillasysters liv!
Det känns verkligen som att jag missar så mycket, även om jag igentligen får uppleva så mycket. Och grejen är ju den att jag inte hade åstakommit särsklit mycket av att ha stannat hemma. Antagligen hade jag ångrat att jag inte åkte. Ibland är det bara svårt att se. Speciellt när man är lite halvsjuk och bara vill ligga i sängen hela dagen och titta på film, kanske mysa lite med sin hund. Sin egen hund, som är så mycket bättre än alla andra hundar i världen. För det kan alla hundägare säga, att ens egen hund är så mycket bättre än alla andra. Det är en naturlig känsla.
Annars känner jag att mitt huvud blir mer och mer ihoptrasslat! Idag när jag var ute med hunde Ari ville han helt plötsligt gå över till andra sidan så han går ut mitt i gatan varvid jag drar tillbaka honom och säger "Mais, non, qu-est-que tu fait?!" jag får synd på en dam och hennes hund komma emot oss på samma sida av vägen varvid jag fortsätter "okej då, vi går väl på andra sidan då, your choice!" och går över till andra sidan gatan för att undvika att hundarna ska försöka leka eller ngt.
Ser ni problemet här? I en och samma mening, för det var det, lyckades jag prata först franska, sen svenska och sen fick jag till en snygg engelsk avslutning.
Förstår ni nu ungefär vad som händer i min hjärna? Jag måste tänka var enda tanke tre gånger eftersom jag hela tiden måste översätta den från den språket jag tänkt den först till dom andra två.
Sov gott
