Anneli Angenberg

Är tillbaka i Frankrike nu och det är verkligen med blandade känslor. På ett sätt känns det ganska bra eftersom jag verkligen kommer att få öva på min franska nu och kommer att få uppleva våren i paris, jag känner också att den här familjen verkar passa mig mycket bättre och att jag inte kommer vara lika stressad hela tiden. Men på ett annat sätt är jag full av ångest över det faktum att jag ska stanna här i 7 månader! 7 månader utan att få träffa min familj om dom inte kommer hit, 7 månader utan min hund, hon kommer säkert inte ens känna igen mig när vi träffas nästa gång! 7 månader utan mina bästa vänner och 7 månader av konstant oror över att bli bestulen på gatan. juste, 7 månader i en helknasig kultur som har så många konstiga, oskrivna regler. Jag vet att jag är en jäkla gnällspik just nu! Till mitt försvar har jag bara sovit typ 2-3 timmar och kom precis hit, första tiden är jobbigast, så var det sist jag kom tillbaka också för då är allt så färskt i minnet. Jag gosade ju en massa med Tindrisen senast i morse och nu kommer jag inte kunna göra det på aaaaslänge, den tanken är bara så jobbig. Men, don't worry, det kommer bli bättre snart, jag måste bara vänja mig igen. Puss på er!